Annons

Annons

Lyckad biologisk återställning i Mörrumsån

För många är Mörrumsån kanske själva sinnebilden av ett naturligt vatten. Det är ju trots allt en å som med liv och lust slingrar sig fram genom det blekingska och småländska landskapet. Men århundraden av mänsklig verksamhet har förändrat åns ursprungliga lopp i stor utsträckning. Man har använt dess vatten både som kraftproducent och transportväg men även som skafferi. Bara med mänsklig hjälp kan dessa platser restaureras och återfå sina goda förutsättningar för en hög biologisk mångfald. Mörrums Kronolaxfiske har påbörjat arbetet.

IMG_0621
Pool 19 i återställt skick

Det har funnits många olika verksamheter som bidragit till att försämra födelse-, uppväxt- och födoplatser för olika arter i ån. Det byggdes kvarnar, det anlades fasta fiskfällor, det flottades timmer och så småningom uppfördes också vattenkraftverken. Var och en av verksamheterna var livsviktig i sin respektive epok, men de krävde också att själva ån och dess strukturer anpassades till det mänskliga. De kvarvarande kvarnrännorna har ofta en hög strömhastighet och har stensatta kanter som hindrar ån att brädda över vid högvatten. De fasta fiskfällorna samlade sten på samma ställe och ändrade vattenflöden, rensningen av sten för att möjliggöra timmerflottning resulterade i höjda strömhastigheter och färre gömställen för både fisk och musslor. Trots att verksamheterna kring dessa platser sedan länge har avstannat så påverkar de fortfarande livet i och i anknytning till ån i olika omfattning. Följden av att större stenar och block flyttats eller rensats bort blir att strömmen blir mindre varierad, bottensubstratet blir packat och finare material spolas iväg vilket medför att artrikedomen minskar.

Därför startade Mörrums Kronolaxfiske förberedelserna för ett nytt återställningsprojekt i Mörrumsån. Markägare kontaktades och tillfrågades, man ansökte om tillstånd och finansiering samt inventerade utsedda platsers kulturminnen, fiskyngel och musslor. Tillsammans med Länsstyrelsen tittade man på potentiella lokaler för att utbyta kunskap och öka förståelse för olika intresseområden. Det har underlättat förberedelserna avsevärt att inte ansöka om platser och åtgärder där olika intressekonflikter kan uppstå. Man planerade också insatserna tillsammans med andra utförare och upphandlade material och tjänster. I augusti i år kunde äntligen återställningsarbetet köra igång. Två områden valdes ut varav den ena ligger på den så kallade Vittskövlesträckan norr om Mörrum och den andra på klassiska Pool 19 inne i Mörrums by.

Inventeringar

Generellt kan man säga att många arter behöver lagom djup och strömhastighet, gömställen i vattnet, varierande bottensubstrat med både sten och grus, skydd ovanifrån och beskuggning samt död ved i vattnet för närings- och födoutveckling. Återställningsarbetet kan exemplifieras med insatser på tre platser i de utvalda områdena. På Vittskövle (plats 1) har den tidigare starka och koncentrerade inloppsströmmen till en kvarnränna brutits av och lugnats ner genom en spridning av tidigare hopsamlade stenhögar. Mer ved har lagts i vattnet för att ytterligare bromsa strömmen vid högvatten, för att samla växtdelar som sedan bryts ner och blir föda samt för att skydda eller utgöra strategisk utgångspunkt för en hungrig kungsfiskare. Kvarnrännans stränder har grävts ut och fått en ökad flikighet. Det gör att det nu alltid finns platser med lagom strömhastighet oavsett vattenflöde. I strandkanterna fanns alla storlekar av sten och grus vilket nu rivits ut i strömmen och gett en helt ny botten med substrat för både fisk och musslor. I strändernas nybildade rasbranter finns mycket goda förutsättningar för kungsfiskaren att hitta nya häckningsplatser.

Vittskövle 1 Före Efter

På Vittskövle (plats 2) har också en tidigare torrlagd sidofåra nu fått en trygg vattenföring även vid lågvatten. Det har gjorts genom att återföra större stenblock till åns huvudfåra som får vattnet att brädda och hitta sidoflödet även vid minivattenföring. Här har dessutom grävts fram ytterligare sidoflöden dit småfisk ska kunna ta sin tillflykt vid höga flöden. Det tidigare ensidiga bottensubstratet i fåran har tillförts även mellanstora och stora stenblock för att skapa ståndplatser för öringyngel vid olika vattenstånd. Uppväxande yngel är helt beroende av skydd och gömsle anpassat till sin storlek, även möjligheten till ett revir är oerhört viktigt. Bristen på denna typ av områden kan vara en av förklaringarna till varför tidigare elfiskeundersökningar visat på låga tätheter i de kvillar som nu restaurerats.

Vittskövle 2 Före Efter

På pool 19, eller ”Grindarna” som platsen också kallas, har huvudfåran fått tillbaka de bortrensade stenblocken som låg i strandkanten. Block och sten som legat i anslutning till lokalen har placerats ut på ett så naturligt sätt som möjligt. Tidigare bortspolat lekgrus har tillförts. De återskapade strukturerna ger ny turbulens i strömmarna som på sikt gräver fram viktiga substrat och ger ståndplatser för smolt och vuxen fisk. I poolens sidofåra har botten höjts genom att tillföra sten och grus i olika storlekar. Det gör att flödet kan brädda när vattnet stiger och hålla en måttlig strömhastighet för allt liv i fåran. De nya strukturer som det tillförda materialet ger återskapar ståndplatser och gömställen.

Pool 19 Före Efter

Den här typen av biologisk restaurering tar ett helhetsgrepp som väl matchar tidigare insatser för fler lekbottnar och bättre vandringsmöjligheter för fisk. Återställningsarbetet har fokus på ökad biologisk mångfald och uppväxtplatser för en mängd strömvattenlevande arter. Effekterna för djurlivet kommer att märkas mer på lång sikt, men redan dagarna efter genomfört arbete har elfisken visat att elritsa, lax och havsöring hittat flera av sina nygamla återskapade platser. Fågel, insekter och musslor har också fått ypperliga platser att trivas på.

Restaureringen av de två områdena genomfördes av Sveaskogs personal och Naturentreprenad Syd AB och har kostat drygt 350 000 kronor. Det är länsstyrelsen som stödjer med statliga medel för biologisk återställning i kalkade vatten. Mörrums Kronolaxfiske påbörjade återställningsarbetet redan 2015 i kvillområdena på pool 9 och 11 och har som ambition att fortsätta med ett par nya områden varje år under lång tid framöver. Målet är även fortsättningsvis att återställa Mörrumsån till ett så naturligt ursprung som möjligt och på det sättet gynna arter som är beroende av strömmande vatten. Öring, lax, elritsa, stormusslor och insekter ska ges förutsättningar att öka genom att tillhandahållas goda uppväxtmiljöer – vilket på sikt leder till starkare bestånd. Alla som känner sig inspirerade av åtgärder och arbetssätt är välkomna på ett studiebesök till Mörrumsån!

/Mattias, Mörrums Kronolaxfiske.

Dela (0)

Annons

Annons

Annons


Annons

Annons

Mörrumsguiden – en unik app fylld med fiskehemligheter

Kanske har du någon gång tittat i Mörrums Kronolaxfiskes fångstjournal för att få veta vilka av Mörrumsåns pooler som är hetast för tillfället? Då har du förmodligen också tagit dig ut till dessa platser och undrat mer exakt var i poolen fiskarna har fångats? Du är inte ensam! Du kanske dessutom hör till de som är tveksamma till statistik när det gäller att peka ut bra fiskeplatser? För så är det säkert att ju fler som fiskar på en plats desto fler fiskar fångas det och desto fler fiskare söker sin lycka i samma pool… Plötsligt säger fångstrapporterna att det dragits fisk i en pool där knappt någon fiskar. Men var i poolen högg det? Och hur fiskade den som lyckades?

Pool 29 Väder Pool 1 (2) 

 

Att fiska Mörrumsåns 32 pooler kan verka förvirrande både för den som är ny vid ån och för den som är mer rutinerad. För den som är ny är det knepigt nog att på ett och samma fiskekort få tillgång till över sju kilometer fiskevatten som dessutom kan fiskas från båda sidor av ån. Den som besökt Mörrum några gånger eller till och med några säsonger har förmodligen lyckats landa sina första fiskar och kommer snabbt in i vanans hjulspår både när det gäller att välja fiskeplats och sättet att fiska poolerna på. Därför lanseras nu Mörrumsguiden, en app som visar på nya möjligheter med över 150 hotspots (som alltför många går förbi) och som från första kastet lotsar nya besökare rätt.

 

Att helt enkelt ge varje besökare möjligheten till en större fiskeupplevelse är drivkraften bakom byggandet av appen som nu pågått sedan hösten 2015. Mörrums Kronolaxfiske ansvarar för den digra uppgiften att fylla på med appens egentliga innehåll. De drygt 150 så kallade informationspunkterna beskriver med text och över 600 bilder vilka stenar, strömkanter, höljor och stryk som är värda att lägga tid på, men också hur flera av de angivna platserna fiskas med framgång. Därmed blir appen den första digitala fiskeguiden på marknaden som i detalj beskriver ett fiskevatten och avslöjar hur det ska fiskas. De inbyggda kunskaperna och erfarenheterna har det tagit flera flitiga mörrumsfiskare många års fiskande, vadande och funderande att förvärva.

 

Arbetet med appen har varit en process i flera små steg. I höstas började det med fotografering på lågvatten för att så mycket av åns stenar och strukturer som möjligt skulle vara synligt. Under vintern bjöd man in ett tiotal av de mest meriterade mörrumsfiskarna och – guiderna till möten där man delade och diskuterade sina fiskeerfarenheter med varandra, ritade på kartor och karaktäriserade de olika poolerna. Våren har sedan använts till att välja i bildmaterialet och rita in stånd- och huggplatser som också beskrivits med ackompanjerande texter. I samarbete med Hi-Story som tillhandahåller appens digitala struktur har materialet efterhand lagts in och testats i en pilotversion. Små ändringar och tillägg har gjorts på vägen, bland annat har det tillkommit länkar för väder och vatten, fiskeregler, fångstrapportering och fiskekortsköp som man alltså också bär med sig när man har skaffat appen.

 

Ett paket med fiskeelitens samlade tips och erfarenheter om lax- och havsöringsfiske, litet nog att rymmas i den egna telefonen, är förhoppningsvis lite för bra för att inte bli nyfiken på oavsett hur van eller ovan man är vid att fiska Mörrumsån. Målsättningen är att under 2016-2017 sälja appen till ett par tusen användare. Eftersom appens bilder och kunskaper troligtvis bidrar till att mer jämt fördela fiskare över åns alla fiskeplatser blir det samtidigt lite lägre tryck på de platser som idag är mest välbesökta. För att komma i kontakt med åns storvuxna lax och havsöring behövs kanske främst två komponenter, nämligen områdeskännedom och självförtroende. Med appen som stöd får man båda två och när fler fiskare har känslan av att fiska på rätt plats bör det även bli lite fler fångster och helt enkelt en större upplevelse av att fiska Mörrumsån.

 

Mörrumsguiden kan köpas på Mörrums Kronolaxfiskes hemsida från och med juli 2016.

 

/Mattias.

 

Dela (0)
Annons

Annons


Annons

Hybrider? 5 frågor och svar!

Fredrik-Nilsson

Fredrik Nilsson med en kraftig hybrid tagen 24 april i år.

Under försäsongen 2016 fångades flera hybrider i Mörrumsån – korsningar mellan lax och havsöring. En del av våra gäster funderar över om hybriderna är på väg att ta över laxens och havsöringens plats i ån och vad det i så fall kan bero på. Vi gillar att våra besökare reagerar på och funderar över vad som händer med fiskbestånden och vi vill gärna bidra till att räta ut frågetecknen där vi kan. Nedan listar vi de fem vanligaste frågorna och svaren kring hybridernas förekomst i ån.

1. Varför blir det korsningar mellan lax och havsöring? Var kommer hybriderna ifrån?

Under torra höstar med lågt vatten blir laxfiskarnas lekplatser färre. En del av grusbäddarna där fiskarna skulle planterat sin rom och mjölke blir torrlagda, eller näst intill. Det leder i sin tur till att lekmogna laxar och havsöringar trycks ihop mot åns mittfåra och konkurrerar om de kvarvarande platser som har rätt botten, djup och strömhastighet. Havsöringen leker oftast under oktober och laxen i november, men eftersom lekbeteendet styrs av bland annat vattentemperaturen förskjuts havsöringens lek närmare laxens under varma höstar. När både lekplatser och lektider kolliderar är korsbefruktningen ett faktum. Laxhonor väljer fortfarande laxhannar som partner och öringhonor leker med öringhannar, men på vissa platser är det ofrånkomligt att laxmjölke läggs över redan lagd havsöringsrom som fortfarande är mottaglig för befruktning. Om vårt klimat blir varmare finns uppenbara risker att detta fenomen kommer att öka.

2. Varför fångas det allt fler hybrider i Mörrumsån?

Genom årliga elfiskekontroller och smoltfångster (vi har en fälla där vi fångar och registrerar ”smolt”, det vill säga utvandrande lax- och öringungar) har vi kunnat konstatera att mängden hybrider i ån till dags dato relativt konstant utgör en extremt liten del av det totala beståndet av laxfiskar. Idén att antalet hybrider skulle öka kommer förmodligen av att vi under de tre sista åren haft problem med svampangrepp. Svampen har drabbat både lax och havsöring hårdare än den drabbat hybriderna och när fisket startar i mars har det varit ytterst få övervintrade laxar och havsöringar kvar i ån. När fångsterna av hybrider för våra gäster under mars och april överstiger hälften eller mer av de totala fångsterna är det en naturlig reaktion att de blivit fler, men så är det alltså inte. Däremot har antalet laxar och havsöringar minskat kraftigt i fångsterna under detta tidiga vårfiske. Detta har också gjort allt fler fiskare uppmärksamma på de kännetecken som är typiska för en hybrid, vilket i sin tur innebär att fiskar som tidigare registrerats som lax eller havsöring nu blir korrekt registrerade som de hybrider de faktiskt är.

3. Varför klarar sig hybriderna från svampangreppen? Varifrån kommer svampen?

Det här är en svårare fråga som inte har något givet, säkert svar. Utifrån en del kända faktorer kan man ändå tillåta sig att spekulera kring orsakerna. Man vet till exempel att lekande laxfisk blir ganska utmattad och får ofta lekskador där svampen angriper lättare när vattnet börjar bli varmt på våren. Även hybrider deltar i leken, men möjligen har en del av dem svårare att hitta en partner och blir därför mindre engagerade, sparar på sina krafter och ådrar sig inga skador där svampen får fäste. Generellt är det också så att motståndskraften mot vissa påfrestningar ökar i naturens egna korsningar, både i djur- och växtriket. Kanske bär hybriden på en gen som gör den mindre mottaglig för svamp och andra sjukdomar, kanske är det något annat den gör eller inte gör som stärker dess försvar.

De senaste åren har flera östersjöälvar och -åar drabbats hårt av svampangripen fisk, både i norra och södra delarna av landet. Men det är inte bara utlekta fiskar som drabbats, utan även stigande, blank fisk i maj och juni samt lekmogen fisk i september. Det är allvarligt. Skulle fisken kollapsa innan den hunnit leka går det snabbt utför med bestånden. Dessa svampangrepp är ett symptom på ett nedsatt försvar hos fiskar som primärt tycks lida av något annat. Man tror bland annat att det kan bero på brist på tiamin (B-vitamin) som också ligger bakom förlamning och död hos fåglar och vissa däggdjur. Tiaminbristen tror flera forskare kan komma av en försämrad status i Östersjön.

4. Så, fler hybrider i Mörrumsån har med läget i Östersjön att göra? Vad gör ni åt det?

Det är alltså inte fler hybrider i Mörrumsån nu än tidigare, totalt sett, men under mars och april står de för en procentuellt större andel av de totala fångsterna på grund av att fler laxar och havsöringar kollapsat under säsongens svampangrepp. Svampen angriper fisken lättare eftersom de har ett nedsatt försvar, vilket i sin tur kan bero på en sämre ekologisk status i Östersjön som påverkar fisken på ett ännu okänt sätt. En del forskare talar om att en ”cocktaileffekt” har uppstått. De menar då att många olika ämnen släpps ut i vattnet som tillsammans kan ha en negativ och svåröverskådlig effekt. Det är fråga om dumpade kemiska stridsmedel, plastpartiklar från tvätt och skräp, övergödning från jordbruk, djurhållning och industri, läkemedelsläckage som inte tas upp i reningsverken, båtbottengifter, tvättmedel och vårdslös kemikalieanvändning. Ovanpå denna cocktail, finns problem med havsförsurning som ett resultat av fossilbränsleförbrukning, döda bottnar som resultat av algblomning och obalans i fiskbestånden som resultat av det industriella fiskets hårda uttag på framförallt torsk.

På Mörrums Kronolaxfiske arbetar vi kontinuerligt med nämnda elfisken och smoltregistreringar för att kunna se förändringar i bestånden av lax och havsöring. Vi skickar genprover, fjällprover och sjuka fiskar till SLU och SVA för vidare analyser och håller hela tiden Länsstyrelsen och HaV informerade om åns status och eventuella avvikelser. Vi arbetar också med hållbarheten i den egna verksamheten, till exempel med sophantering och energiförbrukning.

5. Hur skiljer man hybriden från lax och havsöring?

De vanliga kännetecknen på havsöring är en kortare och kompaktare kropp än laxens mer slanka och långsmala skapelse. Öringen har dessutom fler prickar under sidolinjen där laxen oftast inte har några prickar alls. Gapet på en havsöring är, i förhållande till kroppens storlek, större än laxens och öringens stjärtfena har en rak bakre linje till skillnad från laxens mer >-formade fena. När ett eller flera av dessa säkra kännetecken är mixade på en och samma fisk kan man enkelt sluta sig till att det är en hybrid. Kännetecknen kan förekomma i alla möjliga variationer. En fisk kan till exempel ha en laxartad stjärtfena och mer långsmal kropp, men ändå ha prickar över hela kroppen och ett större huvud/gap än man normalt ser på en lax. En annan hybrid kan se ut som en lax på både gap och stjärtfena, men ändå ha havsöringens kompakta och korta kropp, o s v.

Vanligtvis har alltså hybriderna dessa mixade kännetecken från både lax och havsöring. Det händer dock att även ett tränat öga tar fel. Oftast beror det då på att anlagen från antingen laxen eller havsöringen blivit helt dominerande och man kan inte med blotta ögat upptäcka några blandade särdrag utan behöver göra en bioanalys med experters hjälp.

/Mattias Holmquist, Mörrums Kronolaxfiske.

Dela (0)



MER FRÅN ALLTOMFLUGFISKE.SE